IndienIndienIndien

 

 

IN BETWEEN THE BUILDINGS

 

Sedan finns det annan konst, på andra ställen. Den vänder sig mer till de lokalt boende.* Ur Måns Holst-Ekströms konstguide om den offentliga konsten i Malmö från 2001

Under miljonprogramsåren placerades det ut så mycket konst i bostadsområden att det talades om miljöförstöring. Ofta var denna konst abstrakt, fjärmad från tidigare års upphöjda stilideal; nakna kvinnokroppar och heroiska patriarkala byster och helfigurer. I stället angav titlar som Framtidsvision, Astrofabel, Fragmentarisk sfär och Födelse i rymden en ton av pionjäranda i det storskaliga byggande som tog form i våra städers ytterområden. För de som bor i dessa områden idag är denna anda sedan länge försvunnen. Kvar finns titlarna som i dag känns nostalgiskt daterade.

När det idag talas om platsspecifik konst, där platsen spelar avgörande roll för hur verket upplevs/läses av, var mycket av den offentliga konst som placerades i bostadsområden under miljonprogrammet ofta ren dekoration i grönområdena mellan huskropparna. – Hur har den offentliga konsten som här uppfördes förhållit sig till de stora bostadsprogram den placerades i? – Hur förhåller sig de som bor i dessa områden i dag till denna konst/utsmyckning? Får denna befolkning vara med och påverka sin närmiljö och hur de vill ta hand om och eventuellt bevara konsten?

I ett betydligt senare verk, Truls Melins röda objekt från 1992 på uppdrag av MKB, har den tidigare optimismen här fått en vag kritisk ton. Ut mot motortrafikleden syns endast en röd skylt. Bakom den döljer sig en skulptur som endast syns in mot bostadsområdet. Skulpturen som är målad i socialdemokratiskt rött har senare taggats Ahmed-El Ahy. Verket upplevs snarast som ett monument över det segregerade Socialdemokratiska Malmö, med ett tydligt tillägg gjort som markering över vem som bor i detta annars anonyma område i utkanten av Malmö. Kanske som ett svar på hur de ser sig representerade i staden Malmö?

*Ur boken; Konstguide. Skulpturer och minnesmärken i Malmö. Redaktör Stig Johansson, Oscar Bjerelius, ABF i Malmö 2001

MATS ERIKSSON
MALMÖ 2003/04

 

 

HSB Malmö insåg tidigt den konstnärliga utsmyckningens betydelse för trivseln och miljön i bostadsområdena. För HSB har ambitionen varit att på bästa sätt åstadkomma goda konstverk, som samspelar med arkitekturen, och som upplevs som meningsfulla, självklara och oumbärliga på sin plats i och utanför byggnaderna. Detta medverkar till en totalmiljö där man känner att alla som deltagit gjorts sitt yttersta.(...)
Redan 1949 kunde det första ”HSB-konstverket” invigas. Vi kan uttrycka det så att HSB – den goda bostadens föregångare – också blivit den goda konstens föregångare på bostadsmarknaden.

ARNE AXRUP, VD – HSB MALMÖ
Ur boken; Konst hos HSB Malmö och bostadsrättsföreningarna 1925 – 1992
HSB Malmö, 1994

 

 

Det senaste decenniet har den offentliga konsten ökat kraftigt. Den har blivit så omfattande att kritiska röster har talat om miljöförstöring. Hur får vi denna konst i offentlig miljö? Olika kommunala, statliga och privata instanser tar initiativet och det ekonomiska ansvaret. Statens konstråd, bildat 1937, förser statens nybyggnader med konst. De kommunala lokalerna sörjer i allmänhet platsens konstnämnd för.
I Lund finns sedan 1951 en konstnämnd, som av eget årligt anslag inköper konst samt ser till att lånemöjligheterna utnyttjas för att smycka nybyggnader inom staden. Konstnämnden i Malmö bildades 1946. Den så kallade enprocentregeln, som i flera fall ger högre belopp än som svarar mot en procent av byggkostnaderna, gör det, från och med år 1962, möjligt att förse även bostadsområden, statslånade, med konstnärlig utsmyckning genom ökat lån. Tidigare har den regeln sedan 1937 endast gällt byggnader av mera offentlig karaktär.

MAILIS STENSMAN, KONSTVETARE, FÖRFATTARE
Ur boken; Konst i offentlig miljö
Skånes Konstförenings Publikation, 1969

 

 

Den platta staden har inga topografiskt givna hierarkier.(...)
Den vackra staden har paradoxala drag. Vackra städer anses ofta vackra primärt på grund av vad som fanns där före staden, inte på grund av vad människan tillfört. Floder, berg, dalar och vatten ger förutsättningar för utsikter, perspektiv och växlingar som, utifrån en naturromantisk hållning med rötter i sjuttonhundratalet, upplevs som särskilda skönhetsvärden. Dessa kvalitéer fokuserar uppmärksamheten till vissa delar av staden och bestämmer dess inre hierarkier och statuslägen.
Den platta staden, med sin avsaknad av topografiskt visuella hierarkier, hamnar på efterkälken.
Människan i bildkulturen tror i första hand på det hon kan se med ögonen. Ytan blir den första attraktionssignalen, utifrån den lockas man sedan till närmare bekantskap. Funktionerna, sociala kontakter, trivsel, utkomst, handel av olika slag, kräver större inlevelse och längre bekantskap för att bli attraktioner.
(...) Malmö är ett utmärkt exempel på en helt av människan gestaltad miljö: gatorna, husen, kanalerna, stränderna, bastionerna, utfyllnaderna, utdikningarna, parkerna är skapade. Staden är platt.Den platta stadens estetiska värden kan lika gärna förstöras som förstärkas (staden med attraktiv topografi är däremot nästan oförstörbar).
Inget är givet.(...) Konsten i Malmös offentliga rum gömmer sig ibland, men är oftast mycket synlig.
När man agerar i huvudstråket agerar man för alla, och visar sig för alla. Här får man uppmärksamhet. Parkerna ligger vid sidan av stråken, men här finns istället tid, tid för att se på konst. Därför är det nästa ställe att leta efter konsten på. Sedan finns det annan konst, på andra ställen. Den vänder sig mer till de lokalt boende.

MÅNS HOLST-EKSTRÖM, LEKTOR KONSTHÖGSKOLAN, KONSTKRITIKER
Ur boken; Konstguide. Skulpturer och minnesmärken i Malmö, 2001
red. Stig Johansson, Oscar Bjerelius, ABF i Malmö 2002

 

 

Den offentliga konsten är en del av vår stadsbild. Trots närheten till publiken lever många verk i ett tillstånd av likgiltighet och anonymitet. Alla kan se den, men det är få som verkligen tittar efter.(...)1
Referenser och direkt anknytning till platserna i fråga saknas. Snarare markerar konstverken en position i ett såväl mentalt som fysiskt ingemansland, ett rum mellan rummen, mellan det offentliga och det privata. Den anonyma platsen understryker i sin tur verkens anonyma karaktär. Så förblir dessa verk, vanan till trots, något av främlingar i sin miljö.2

JELENA ZETTERSTRÖM, KONSTKRITIKER
1. Ur boken; Offentlig konst i Lund,  Sydsvenska dagbladet, 1994
2. Stockholm 2005