IndienIndienIndien

 

 

LETAR MODERNISMENS BORTGLÖMDA PROJEKT
AN ARCHITECTURE FOR THE POOR – FÖRLAG: MIA SUNDBERG GALLERI 2008

 

Boken An Architecture for the Poor består av tre bilddelar, Gurna, New Gurna och Bariz al Gedida. Byn Gurna framstår som en fattig men turistvänlig liten by någonstans i Egypten. En keramikverkstad, färgglada muralmålningar, en butik. New Gurna, som utgör den andra bilddelen, byggdes i slutet på 40-talet efter att lokala myndigheter hade bestämt att gamla Gurmas fattiga befolkning skulle förflyttas till den nya byn. Det var med höga ideal som arkitekten Hassan Fathy tog sig an uppdraget att rita ett nytt samhälle åt Gurmas 7000 invånare. En lokal moské, en boskapsmarknad, en teater och en hantverksskola byggdes. En marknadsplats uppfördes där det skulle säljas lokalt hantverk.

Som Mats Erikssons fotografier tyder på så slutfördes dock projektet New Gurna aldrig, och även om det idag bor lite folk i byn (som pendlar till sockerrörsplantager för att livnära sig) så har någon lokal ekonomi aldrig blivit till. Det som kvarstår av idén New Gurma är i huvudsak tomma gator och en livsmedelsaffär där det fattas det mesta. Mellan söndervittrande fasader och kvarblivna muralmålningar improviserar man: husväggen slås hål i för tvättlinor, på taken lagras plasttunnor och bildäck. Planerna om ett bärande samhälle har gått upp i rök, återstår gör husens tomma skal.

Glappet mellan befintlig bebyggelse och dess användning dras på sin spets i bilddelen Bariz al Gedida. Den visar en marknadsplats och ett bostadskomplex i den libyska öknen som, även den ritad av Hassan Fathy, var tänkt att bli utgångspunkt för ett större samhälle kring oaserna i regionen. Byggnaderna står tomma, oanvända som dom är, rika i ornamentala detaljer men utan någon som helst funktion. Här ute i öknen blir det modernistiska projektet om bärande samhällen i periferin slutligen reducerat till skulptur.

Som i sin tidigare bok Indian Grammar så letar Mats Eriksson efter vad som finns kvar efter modernismens visioner. Idén om arbetssamhällens estetiska utformning har hunnits ikapp av en annan verklighet; nyskapande arkitektur har åter dragit sig till upplevelsernas centra, till museer, operahus och idrottsarenor. Dit där kamerorna finns, vare sig det är turisternas eller tv-bolagens.

Det är just i tvärvändningen från den samtida uppmärksamhetens håll som Mats Erikssons bilder på modernismens bortglömda projekt blir så intressanta. Ändå skulle boken ha tjänat på en mera jämn fotografisk agenda. Mellan noga komponerade interiör- och exteriörbilder hamnar det en och annan bild tagen ur en förbigåendes perspektiv, och interiören till Hassan-Fathy-Museums sängkammare tillför, i mina ögon, inget till saken. Precis som i Indian Grammar lyckas Mats Eriksson ackompanjera bilderna med suveräna textbidrag, som Sarah Rifkys läsvärda berättelse om gamla och nya Gurnas.

ALEXANDER DE CUVELAND
FOTOGRAFISK TIDSKRIFT BOKRECENSIONER 2008